Följande text är en utvärdering av utbildningen på förskolan HallonEtt från verksamhetsåret 2019–2020. Utvärderingen är indelad i fem områden. Dessa är Förskolan HallonEtt (I), HallonEtt som värdeorienterad praktik (II), HallonEtt som lärandepraktik (II), Samverkan Förskola Hem (IV) och HallonEtt som arbetsplats (V).  

 

Förskolan HallonEtt består av tre förskolorStockmakaren i Huskvarna samt Munksjöparken och Gjuterigatan Jönköping 

 

HallonEtt – Gjuterigatan 

Förskolan är centralt belägen i Jönköping. Lokalerna har tidigare varit en jourcentral, men 1989 gjordes en ombyggnad till att det istället skulle passa dagens och framtidens barn. Utemiljön delas tillsammans med andra hyresgäster och på gångavstånd finns Stadsparken, Friaredalen och Vätterstranden. Vi har också tillgång till en skolskog i Marieboskogen. 

Vår kock lagar så gott som all mat av färska råvaror. Vår ambition är att servera en så varierad kost som möjligt i en lugn och trevlig miljö. 

Gjuterigatans förskola består av fem barngrupper med 86 barn som är indelade homogent efter barnens åldrar från ett år till fem år.  

  • Torget: 1-årsgrupp, 13 barn. Tre förskollärare, 3,0 tjänster 
  • Parken: 2-årsgrupp, 15 barn. Tre förskollärare, 3,0 tjänster 
  • Tornet: 3-årsgrupp, 17 barn. Tre förskollärare, 3,0 tjänster 
  • Hamnen: 4-årsgrupp, 21 barn. Tre förskollärare 2,9 tjänster  
  • Piren: 5-årsgrupp, 20 barn. Tre förskollärare 3,0 tjänster 
  • En resurspedagog som har arbetat 50% under året 2019–2020 

Förskolans öppettider är för närvarande 6:30–17:30. 

 

HallonEtt – Stockmakaren 

Stockmakarens förskola öppnade 1995 och är centralt belägen i Huskvarna alldeles intill Husqvarna AB. Lokalerna finns inrymda i samma byggnad som Restaurang Stockmakaren och därifrån får vi också maten. Barnen får på så vis en chans att äta både traditionella och nya maträtter. 

Utemiljön är en stor grön oas mitt i staden som inbjuder till lek och utforskande. Utflykter med barnen gör vi till närbelägna skogsområden som Esplanaden, Mjölkafållan, Stadsparken och Huskvarnaån. Förskolan består av två förskolegrupper med för närvarande 35 barn.  

  • Fröet: 1-3 årsgrupp, 14 barn. Tre förskollärare, 3,0 tjänster 
  • Kotten: 3-5 årsgrupp, 21 barn. Tre förskollärare, 3,0 tjänster 
  • En resurspedagog som har arbetat 50% under året 2019–2020 

Förskolans öppettider är för närvarande 6:00 –17:30.  

 

HallonEtt – Munksjöparken 

Förskolan är centralt belägen i Jönköping. Huset ligger bakom Hälsohögskolan på Högskoleområdet. Från början byggdes huset som villa till disponenten på Munksjö Pappersbruk och 2007 byggdes huset om till förskola. Vår strävan är att driva en förskola som erbjuder en stimulerande och kreativ miljö för dagens och framtidens barn. Lunchen kommer från Stockmakarens restaurang och serveras för de äldre barnen i en lokal på Hälsohögskolan, Skorstenen och Bruket äter på förskolan.  

Förskolan ligger vackert i Munksjöparken med fin utsikt över Munksjön och på gångavstånd finns Jordbrovallen, Friaredalen och Vätterstranden. Vi har också tillgång till en skolskog i Marieboskogen. 

Förskolan består av 3 förskolegrupper med för närvarande 47 barn 

  • Skorstenen: 1–2 årsgrupp, 13 barn. Tre förskollärare, 2,9 tjänster 
  • Bruket: 2–3 årsgrupp, 15 barn. Tre förskollärare, 2,8 tjänster 
  • Bron: 4–5 årsgrupp, 19 barn. Tre förskollärare, 2,8 tjänster 

Förskolans öppettider är för närvarande 6:30–17:30 

 

Sammanfattningsvis arbetar 40 personer på förskolan HallonEtt. All tillsvidareanställd personal i barngrupperna är förskollärare förutom en person som har barnskötarutbildning. Två av förskollärarna har en lokal behörighet som förskollärare i Jönköpingskommun.  

 

Utöver de förskollärare som arbetar i barngrupperna finns också en ateljérista, 75 % med rytmikutbildningoch under våren ytterligare en ateljérista, 20% med konstutbildning, epedagogista/lektor med doktorsexamen inom pedagogik som arbetar 100%, fyra reflektionsvikarier/ pedagogmedhjälpare (sammanlagt 100 %), en kock (på Gjuterigatan) som arbetar 100% och ett köksbiträde (på Munksjöparken) som arbetar 50%. Rektor arbetar 100%, har rektorsutbildning och en magister i pedagogik. En av förskollärarna arbetar också med administration 10% av sin tjänst. HallonEtt har också en skolchef vars uppgift är att biträda huvudmannen med att se till att de föreskrifter som gäller för utbildningen följs.   

 

Utbildning och kvalitetsarbete på förskolan HallonEtt 

Förskolan HallonEtt arbetar Reggio Emilia inspirerat vilket betyder att det är en värdeorienterad verksamhet, att vi arbetar projektorienterat, att pedagogisk dokumentation är grunden för hur vi följer upp och utvecklar utbildningen och att det är en verksamhet som aktivt arbetar med barns kreativa uttryck. De vetenskapliga perspektiv vi tar som utgångspunkt i arbetet är sociokulturella perspektiv på barns lärande. Vi arbetar också med olika posthumanistiska synsätt i den pedagogiska verksamheten. Med sociokulturella perspektiv menar vi att vi ser grupplärande som den högsta formen av lärande, vi menar att människan först lär i grupp tillsammans med andra och sedan gör vi vår individuella förståelse utifrån det. Med detta tar vi stöd av Vygotskij och hans citat Every function in the child’s cultural development appears twice: first on the social level and later on the individual level” (1978, s. 7). Detta synsätt ger också stor betydelse åt språkande och vi därför menar vi att barn ska bli erbjudna att uttrycka sig på flera olika sätt på vår förskola. Posthumanistiska synsätt hjälper oss att vara kritiska mot vedertagna sanningar för att på bästa sätt erbjuda barnen en meningsfull förskola. Det kan handla om att vi vill ha stöd för att gå emot normer eller utmana vår beprövade erfarenhet. De posthumanistiska synsätten hjälper oss också att förstå betydelsen av materiella förutsättningar i barns meningsskapande. 

Förskolan har sedan flera år utvecklat en systematisk struktur för uppföljnings– och utvärderingsarbete. Detta är en omfattande kollaborativ process som genomsyrar ett verksamhetsår. Grunden för hela det systematiska kvalitetsarbetet är projektet Hållbar framtid och förskolans värdeord. All pedagogisk personal, och vårdnadshavare till barnen på förskolorna är delaktiga på olika sätt i uppföljnings- och utvärderingsarbetet. Detta innebär att denna utvärdering är en kondenserad text med spår från reflektioner som gjorts under året. Den kondenserade texten är alltså en sammanfattning och analys från ett större material bestående av pedagogiska dokumentationer som är gjorda under verksamhetsåret. Detta sätt att arbeta med vetenskapliga perspektiv på barns lärande och kollaborativa samtal menar vi innebär ett sätt att arbeta med en förskola på vetenskaplig grund av beprövad erfarenhet.  

Under verksamhetsåret har vi fortsatt att arbeta för att förskolan skall ha en utvärderingsprocess som i ett första led ska vara till stöd för verksam pedagogisk personal, och vidare en summering och en kommunikation med omvärlden (vårdnadshavare, kommun och andra som är intresserade). Håkansson (2013) beskriver att det finns tre grundläggande komponenter i ett systematiskt kvalitetsarbete; innehåll, processer och metoderInnehåll står för de nationellt satta mål krav och riktlinjer som finns för verksamheten, men också lokala verksamhetsmål. Processer innebär det arbete och den kommunikationen i att ”samla information (uppföljning) bedöma kvalitet (utvärdering) och förbättra måluppfyllelsen (utveckling)” (s.13). Håkansson poängterar vikten av denna komponent och uttrycker att 

 

utan processer och ett flöde av kommunikation kan aldrig ett bra kvalitetsarbete  

bedrivas, det är det kitt som håller ihop arbetet och som kan bidra till att faktiska  

kvalitetsförbättringar kommer till stånd (s.13)  

 

Kommunikationen i ett systematiskt kvalitetsarbete skall ske på flera plan, med elever och vårdnadshavare, med kollegor och chefer. Den tredje komponenten metoder handlar om: ”hur data samlas in… och hur de bearbetas och analyseras” (s.13). 

 

Varje arbetslag arbetar tillsammans med ett annat samarbetslag. Under verksamhetsåret finns, utöver pedagogiska träffar, tillfällen där samarbetslagen läser varandras dokumentationer och ger varandra respons och feedforward utifrån formulerade utvecklingsområden. Dessa tillfällen är I) i slutet av november då samarbetslagen läser varandras pedagogiska dokumentationer i reflektionsmallen. II) denna läsning utgör underlag för reflektion och analys mellan samarbetslagpedagogista/lektor, rektor och ateljérista  under en halvdag i januariIII) genom skuggning – då en person från respektive arbetslag deltar i det andra arbetslagets verksamhet under en dag och IV) i slutet av vårterminen då samarbetslagen läser varandras dokumentationsarbete. Vid tillfälle I ger också ateljéristapedagogista/lektor och rektor sina reflektioner på arbetslagens arbete. Vid tillfälle IV ger ateljérista sina reflektioner medan pedagogista/lektors och rektors roll blir här att summera och ge en övergripande analys på arbetslagens processer, genom sammanställningen av denna utvärdering. I denna utvärdering presenteras hur vi arbetat med de olika utvecklingsområdena samt en analys. I år har HallonEtts skolchef, Charlotte Öhman, varit delaktig i utvärderingsarbetet och skrivit om ett av våra utvecklingsområde. 

 

 

Förskolan HallonEtt som värdeorienterad praktik 

 

De värdeord som förskolans personal har arbetat fram är ett sätt att aktivt arbeta med normer och värden. Genom att fokusera på värden i förhållningssätt, pedagogisk miljö och dokumentationer är vår ambition att normer och värden ska bli synliga, levande och möjliga att reflektera i iscensättning, förändring och utveckling av utbildningenDe värdeord som vuxit fram under åren är välkomnande, tillit, delaktighet, glädje, framtidstro och utforskande. Nedan följer kortfattat våra tankar om de olika begreppen. 

 

Välkomnande 

Att känna sig välkommen är att uppleva sig som emotsedd, efterlängtad eller som en ”kär vän”. I en välkomnande atmosfär finns en öppenhet och nyfikenhet för den Andres frågor, åsikter, kultur och språk. Alla människor ska känna att deras frågor välkomnas – att deras synpunkter är värdefulla. Välkomnande menar vi ligger nära lyssnandet då vi genom att lyssna visar värdet av dem vi möter. Lyssnandet där man för en stund tar paus från sina åsikter är ett lyssnande som välkomnar och ger den Andre ett värde. Den gode lyssnaren tar emot det som den andre säger för att den vill förstå, den vill låta sig påverkas och låter sig engageras i vad den andre säger. 

 

Tillit 

Med begreppet tillit vill vi framhålla vikten av att vi tror gott om både oss själva och andra och de pedagogiska processer vi jobbar med. Tilliten är viktig för att en organisation ska kunna utvecklas och tilliten kan inte skapas som någon form av produkt. Det är en “grundhållning som växer fram när vi utövar och tränar oss i att begå kloka handlingar och att lära oss hur klokt genomtänkta mål nås” (Ramírez, 2001, s.143). Tilliten är viktig för att hålla samman vår förskola, samhällen och organisationer. Det handlar om att våga göra utan att veta var eller hur det slutar, att känna tillförsikt utan att släppa sitt ansvar. Tillit ur goda handlingar, det kan inte planeras utan det är och blir. 

 

Delaktighet 

Verksamhetsutveckling måste delas för att bli meningsfull, verkningsfull och expanderande. Det är viktigt att känna att man är delaktig i sitt eget liv, att man får vara delaktig i beslut som rör vardagen och framtiden. Delaktighet är mer än att få uttala en åsikt, det skapar motivation och personligt engagemang men också ett medansvar. Dolk (2013) menar att det handlar om  

något som inte begränsas till att få välja eller bestämma. Delaktighet handlar snarare om erkännade: att ingå i ett nätverk av mänskliga relationer och bli inkluderad i den pedagogiska situationen på ett sätt som gör att ens närvaro erkänns och bejakas. På så sätt kräver delaktighet mer än möjligheter att ha åsikter om, eller väljanågot redan befintligt. (Dolk, 2013)  

För att kunna bli delaktig krävs det att var och en formulerar sig, argumenterar och förhandlar. Detta skapar konfrontationer som göra det möjligt för var och en att se och konkretisera det egna tänkande med den Andres. Detta ger mig och den Andre först en möjlighet att förstå oss själva men också en möjlighet att reflektera och eventuellt förändra tankar och handlingar efter en argumentation som känns meningsfull och respektfull. Detta medför ett samspel med den Andre som är en viktig process när något behöver förändras och/eller förbättras eller förstås på ett nytt sätt. Möjlighetsarenorna för att kunna vara delaktig måste vara olika för att allas röster ska bli hörda.  

 

Glädje 

Livet består av känslor som glädje, ilska, ledsamhet, förvåning, rädsla, avsky och nyfikenhet. Allt detta är viktigt att lära sig hantera som människa genom livet.  Det vi önskar förmedla är en grundton som bygger på en känsla av livsglädje. Glada människor smittar genom leenden, skratt och glada ögon. Mötet med en person som känner sig glad och som delar denna glädje inspirerar. Men glädje är också mycket mer än att mötas av en glad person. Genom att vi vill erbjuda barnen många uttrycksmöjligheter hoppas vi kunna aktivera barnens skapande krafter och på så vis ge möjlighet till glädje.  Glädje handlar om en upplevelse av tillfredställelse, en upplevelse av att klara av svåra saker, att ha idéer, att bli lyssnad på att vara en del av ett sammanhang.  

 

Framtidstro 

För oss är det centralt att barn skall möta vuxna som tror på och är hoppfulla inför framtiden. I vår strävan kring viktiga värden önskar vi förmedla, skapa hopp och tillförsikt inför framtiden. Vi menar att barn har rätt att känna hur roligt och spännande det är att växa, utvecklas och lära och på så vis bli nyfikna, kreativa och få en vilja att förändra och utveckla samhället.  

Demokrati frigör energi och ger hopp om framtiden, därför vågar vi ha en positiv framtidssyn.  

Hållbarhet är en naturlig del i allt vi gör, på ett övergripande plan ställer vi oss frågor som; Hur kan vi verka för en värld där alla barn har mat för dagen och någon att få trygghet hos, där vi är i samspel med naturen? Vad är det goda och vad är det rätta i ett Hållbarhetsperspektiv? Är detta acceptabelt ur ett långsiktigt ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv? Vi vill stå för en filosofi som gör livet värt att leva för alla nära och långt borta. 

 

Utforskande 

Vi som finns i förskolan samspelar med den värld vi lever i – världen ”talar till och med oss” genom möten med människor och den atmosfär som de erbjuder.  Men också den pedagogiska miljö, material och organisation samspelar som redskap i vårt lärande i att utvecklas som människa. Vi vill erbjuda en verksamhet som ger rika möjligheter till kreativa upptäckter, där material och miljö inbjuder till många olika lösningar och idéer. Verksamheten ska därför vara mångfacetterad. I en innehållsrik pedagogisk miljö kan barnens utforskande bli kreativt. Vi tror att människan har lust att lära och redan som liten har man rätt till lustfyllt, meningsfullt och innehållsrikt lärande. Leva och lära handlar mycket om att utforska sig själv och sin relation till andra och andra ting och att få möjlighet på ett lekfullt sätt erövra omvärlden tillsammans med andra. Vi tar ställning för utforskande när vi iscensätter för barns lärande, och i detta tar vi stöd av Vygotskijs (1978;1995syn på lärande och posthumanistiska perspektiv (Dahlberg, 1994; 2001) 

 

1.Värdeord i relation till undervisning 

Under verksamhetsåret 2019–2020 har vi haft som gemensamt utvecklingsområde att sätta ord på hur vi undervisar våra värdeord och på hur vi lever dem i den dagliga undervisningen. Vår ambition är att vi vill erbjuda barnen att ha kul men i vilken utsträckning handlar det om undervisning? Att granska undervisning i relation till värdeorden är ett sätt att pröva gamla och nya innebörder av begreppen och det är något vi gör på olika sätt varje år. Texten nedan visar arbetslagens beskrivningar av detta. 

Välkomnande 

Bron: Välkomnande i möten med varandra Uppmuntrar och välkomnar idéer och tankar. Vi försöker leva våra värdeord genom att skapa en välkomnande miljö tillsammans med barnen. Både inför och under studiebesök har barnen iordningställt och visat runt. Som Nils (som kände sig bekväm i att prata engelska, min anmärkning) som sa ”ska jag visa runt?” till våra japanska gäster och Sigge som kom hem och berättade: ”jag har pratat engelska en hel dag”.  

 

Arbetslaget reflekterar här om uppmuntran som ett sätt att undervisa välkomnande och vidare kring om att iordningställa miljöer tillsammans med barnen, miljön – den tredje pedagogen skall signalera välkomnandePiren har också reflekterat om uppmuntran som ett sätt att välkomna barnens funderingar/tankar då de inför lässtunden uppmuntrar barnen att stoppa den som läser om någon vill säga något om boken. 

På en av Pirens promenader säger ett barn till någon de möter: ”ursäkta har du sett en katt?” Denna trevliga fråga skapade sedan ett samtal mellan barnen och förskollärarna om hur vi kan inleda möten med nya personer 

Hamnen uppmärksammar vid ett tillfälle ett barn som i byggrummet blev sugen på att vara med ställer frågan ”Behöver ni hjälp?” till kompisarna. Arbetslaget reflekterar sedan över att det var ett härligt sätt att bjuda in sig själv i leken. Barnet välkomnade sig in i leken 

Susannes skriver i sin skuggning: Jag får en tanke om hur viktigt bemötandet är för att man verkligen ska känna sig välkomnad.  Att förberedelsen av att någon ska komma också är viktig. Viktigt både för barnen och för besökaren, kanske är det en ny vän som kommit på besök. Här har Susanne observerat att barnen har förberetts på att hon skall komma, hon får en känsla av att de är nyfikna på vem hon är.  

Arbetslaget på Fröet menar att undervisning kopplat till värdeord avspeglas i deras eget förhållningssätt. De menar att det handlar om ” hur vi är, hur vi uttrycker oss, bemötande”. När det gäller välkomnande är de ” noga med att alltid hälsa på varandra och säga välkommen till de som kommer in på avdelningen”. 

Tillit:   

Piren skriver vid ett reflektionstillfälle: 
Vi reflektera över ord som blyg, viktigt att inte förstärka dessa känslor utan att istället ge förutsättning till tillit till sig själv. Vi tänker att den här gruppen med tre barn kände mod tillsammans. Vikten av att lyssna på barnen Vi tänker att det är viktigt att förstärka att barnen tillsammans får mod.  

Hur iscensätter vi för det vi vill att barnen ska få möjlighet till?  

Vi kommer ge de barn som testade tillsammans möjlighet att nästa vecka jobba med greenscreen igen, om de vill kan de nu testa själva. Vi vill belysa vikten av att kunna ”göra tillsammans” man får mod tillsammans med en kompis (att som här gå i det gröna tyget tillsammans) (Piren)  

Salome skriver i sin återkoppling: Fin reflektion kring mod... Ni hjälper barnen att bygga TILLIT till sig själv tillsammans med varandra. När vi börjar våga växer modet ganska snabbt. Barnen får känna att de lyckas. Ert pepp och er uppmuntran som ni ger är så värdefull.  

Vidare reflekterar Piren vid ett annat tillfälle att tecken på att ett barn känner tillit är när det kan uttryckaJag hade en liten annan idé. 

Det finns i arbetslagens utvärderingar flera exempel på hur värdeorden genomsyras och blir synliga i utbildningen. Detta år ville vi också sätta ord på hur denna undervisning går till. Förskollärarna på Skorstenen skriver att tillit och välkomnande är nära sammanflätat och att undervisning kopplat till värdeord kan te sig såhär: ”Vi tänker att när vi visar att det är kul, att vi har kul med barnen. Då gör barnen lika, de tar efter och inspireras. Det blir ett förhållningssätt som blir en form av undervisning. Jag gör, du gör, vi gör det skapar ett slags sammanhang.” 

Tornet som under våren arbetat med drama reflekterar om vikten av att ge barnen möjlighet att få göra om och om, att tillit är något som skapas över tid: Genom att i sin egen takt få närma sig att agera utifrån en roll i ett drama och att få chansen vid flera tillfällen skapas en tillit till den egna förmågan att gå in i en roll och att våga agera inför publik.  

Bruket skriver om tillit i relation till tanten i sitt projekt ”Tilliten till tanten visas då barnen anförtror sig med berättelser från sin vardag, visar tanten olika föremål och låter tanten ta hand om sina gosedjur. 

Vardagen på förskolan är mångfacetterad, och olika situationer kräver olika undervisningssätt. Bron skriver: Vi har tillit till att barnen klarar både vardagsrutiner, uppdrag samt vara inspiratörer till projektet. Här har förskollärarna undervisat barnen i att följa en struktur, att utmanat barnen i olika uppdrag och att lyssnat för att få fatt i barnens tankar hypoteser och frågor i det aktuella projektet. 

Fröet menar att de introduktionerna där vårdnadshavarna är delaktiga är en viktig del i undervisning kopplat till värdeord. De menar att barnen ser att deras vårdnadshavare känna sig hemma så gör barnen det också. Därför menar de att öppenhet är viktigt för att skapa tillit.  

 

Delaktighet  

På Kotten visar förskollärarna hur de håller i delaktigheten i en process, studiebesöket hos en veterinär på Citykatten. De gör det möjligt för barnen att vara delaktiga genom att barnen förbereder frågor innan besöket på Citykatten. Någon dag efter besöket visar de bilder (som de projicerar upp på väggenfrån studiebesöket hos Citykatten och minns tillbaka tillsammans.  

Iscensätta för delaktighet kan vara att ha något att samtala kring ex. en världskarta som på Hamnen, som sprider sig till delaktighet med familjerna då någon frågar hemma och har med sig lite fakta tillbaka till förskolan. Det kan också handla om att ge ett uppdrag där barnen skall arbeta tillsammans och vikten av att som förskollärare tänka kring gruppindelning, vilken har stor betydelse för delaktighet. Skapa situationer där barnen görs delaktiga genom att själva dokumentera processen. Ett annat sätt som lyfts fram i arbetslagens reflektionsmallar är göra återblickar – ge tillbaka dokumentationerna till barnen för att skapa delaktighet. Genom dokumentationer blir barnen delaktiga i sitt eget lärande vilket Hamnen ger exempel pånär A i april ser dokumentationen på hur hen byggde i februari och säger att så skulle inte jag byggt idag, det där är inte stabilt på nåt sätt. Jag skulle börjat med stora. 

Tornet reflekterakring berättandemålning:  

Vi upplever att det sker något förlösande när barnen får sitta med pennan och måla fram sina berättelser. Det blir ett flöde av idéer som kan följa deras eget tempo. Vissa sitter och funderar en stund medan andra sätter fart på en gång. Det finns utrymme för alla olika sätt, inga krav på att de ska börja prestera med detsamma. Vi förmedlar delaktighet och barns inflytande genom demokratiska processer: exempelvis samtal och att lyssna till varandra.  

Bron har ett återkommande inslag i utbildningen där barnen görs delaktiga i att skriva ner kompistips – hur en bra kompis är, dessa tips kan de sedan gå tillbaka till och reflektera över tillsammans med barnen. 

Kotten skriver till Piren:
De verkar måna om varandra och nyfikna på de andras idéer. Det beror säkert på att ni reflekterar över ex allas röst ska få plats, majoritetsbeslut, demokrati, att bli modiga tillsammans, gör barnen delaktiga så de känner meningsfullhet osv  

 

Glädje  

Vi diskuterar ”att ha kul” och hur vi undervisar detta.  Vi tänker att man inte behöver vara ”toksprallig” för att ha kul. Genom att ta tillvara på det barnen verkar nyfikna på och ge förutsättningar för fortsatt utforskande, tänker vi att det blir meningsfullt och kul för barnen. Ex Skrället som vi ska gå ut och leta efter.  Vi tänker att det är viktigt att vi bjuder på oss själva och kan ge oss hän till det vi undervisar i (Piren) 

Arbetslagen beskriver att de undervisar i glädje då de iscensätter meningsfulla sammanhang, och de betonar vikten av att agera tillsammans med barnen som när Hamnen tar med baskrar och handväskor på utflykten för att vara tanter i skogen. Det kan också handla om att som vuxen vara delaktig i barns lek eller dramatisera tillsammans med barnen vilket årets projekt har bidragit till i många barngrupperatt ge sig hän till det vi undervisar i, som Piren skriver här ovanParken skriver om undervisning och att ha kul som följer ”Möjligtvis undervisar vi inte i kul men det är en förutsättning för god undervisning. Vi har roligt tillsammans, vi skapar gemensamma minnen, vi som grupp är viktiga för varandra”. 

 

Genom böcker och högläsning och självporträtt blir det tal om känslor och hur de känns i kroppen och då kommer även andra känslor än glädje fram Kotten skriver:
 

Mycket prat om känslor i gruppen. Hur känns det i kroppen när jag är ledsen, arg, glad……. Vad känner Spöktåget? Hur ser jag ut när jag är arg glad mm Ansiktsuttryck. Många har provat i spegeln när vi ritat självporträtt. Prova att se arg ut, förvånad, ledsen, glad, lurig……. Djuren i Elmerboken är ledsna när de är skadade och vi vill göra dom glad igen. Känslor smittar. Görandet smittar. Det blir meningsfullt att vara i ett sammanhang  

Torget menar att det ”finns en glädje i att möta sina kompisar på morgonen” att barnen är nyfikna på varandra och visar omsorg för varandra. Barnen själva är aktiva och visar varandra hur en är en bra kompis. Detta gör de genom att klappa mjukt, krama varandra och tröstar när en kompis är ledsen.  

 

Framtidstro  

Det meningsfulla, kreativa och utforskande arbetssättet skapar också framtidstro, som att så fröer och följa dess växande, att skapa med återvinningsmaterialeller att tillsammans försöka förstå det som händer i vår omvärld när det slår till en pandemi. För Kotten kom Coronaviruset att vävas i projektet då Elmer Djurdoktor (karaktären i deras valda bok) började bota djur med Corona. 

Kotten: 

Många pratar och kan utrycka att det är viktigt och varför vi ska trösta och bota sjuka och ledsna djur och vänner. Vi tycker oss se att de har ökat sin empati. Vi är rädda om varandra. Förståelsen om att det är viktigt att vi alla har det bra. 

Barns empati upplevde också Anna-Karin då hon skuggade på Hamnen: 

Vid lunchen satt jag med två barn efter en stund sa ett av barnen ”känner du Pelle?” och sen blev det mycket prat om när Pelle var med och bakade pizza och mycket annat som förknippades med Pelle. Här märkte jag barnens känsla för den andre, en människa som saknas och som betyder mycket 

Jag är glad att få känna mänsklighet och att världen är så mycket mer än vad vi ibland tror oss veta.     

Utforskande:  

För att göra möjligt för utforskande menar förskollärarna att det dels krävs att det finns rikligt med material men också att det är rätt materialoch det är en fördel om det är väl förberett, uppdukat och en tydlig presentation så barnen vet vad som förväntas av dem. Arbetslagen lyfter också fram vikten av att den vuxne är närvarande i barnens utforskande, Bron menar att ”För att projektet ska bli utforskande på djupet behöver vi pedagoger finnas med och problematisera, göra det spännande och intressant för flera. Vi tillför något utifrån det vi tidigare sett intresse för  

Arbetslagen resonerar också om att den vuxne behöver finnas nära i undervisningssituationen för att kunna lyssna på barnens frågor i utforskandet och där ha en fingertoppskänsla för när det krävs ett svar direkt eller när det är en fråga att spara på och utforska vidare kring. Bron: Frågandet är komplext. Detta tänker vi ofta kring och vi iscensätter också för undervisning där barnen blir utmanade att lyssna till varandra och samarbeta. Vidare menar Piren att de också måste titta på oss själva: för att få syn på hur vi undervisar exempelvis ”Vad ställer vi för frågor?” och hur vi kan utveckla vår undervisning. Parken menar också att undervisning och utforskande handlar om att ge barnen tid och att låta dem få pröva många sätt. De menar att det inte är just tekniken att utforska de undervisar i ”utan vi vill väcka nyfikenhet, 

vetgirighet, förundran, lusten att utforska och att lära. Detta gör vi genom att ge tid, få pröva många sätt och många gånger” 

 

Det finns också utforskande där utforskandet verkligen känns utmanande och på riktigt och det är det som sker i mötet med något okänt. Piren jobbade under våren med greenscreen: en ny teknik och ett nytt digitalt möte. En ny teknik för oss alla, vilket har inneburit att vi fått utforska tillsammans. Vi har stött på dilemman på vägen, och fått lära oss tillsammans. Ett barn utryckte ”det här var verkligen en utmaning”, men hen och många andra ville gärna prova det igen 

 

Summering och analys: Förskolan HallonEtt som värdeorienterad praktik 

Sammanfattningsvis visar texten hur vi undervisar i relation till värdeord flera exempel på hur värdeorden blir synliga i undervisningen. Att sätta ord på hur vi undervisar i relation till detta vilket verkar ha vara svårt att sätta ord på vilket kan relateras till Eidevald och Engdahl som skriver att undervisning i förskolan handlar om att utöver att undervisa i kunskaper också undervisa i värden. Parken hade med följande citat om detta i sin utvärdering ”De vuxna kan därför inte alltid ge färdiga svar utan de behöver skapa förutsättningar för ett nyfiket undersökande” (Eidevald & Engdahl, 2018. s.194) 

  

I flera av arbetslagens beskrivningar går det att utläsa att de lägger stor betydelse hur de pratar med varandra, och att det är en vänlig och varm ton och att frågorna är trevliga. Detta ligger nära det som Riddarsporre och Bruce (2016) kallar för varmprat. Varmpratet är enligt henne ett sätt att visa omsorg och prata med varandra som bekräftar och stärker barns drivkrafter. Det stärker också relationerna mellan barn och förskollärare och leder till en omsorgsfull undervisning 

 

HallonEtt som värdeorienterad praktik; Utvecklingsområde 2020–2021 

 

1  Hur undervisar vi kring värdet av mångfald  hur kan vi tillsammans pröva den andres villkor? 

 

 

 

Förskolan HallonEtt som lärandepraktik 

 

Gemensamma utvecklingsområden formulerade verksamhetsåret 2019-2020 var: 

 

2.  Vad innebär det för oss att tänka om hur och för vilket lärande vi ska undervisa om utan att förminska/störa barnens mångfacetterande utforskande och meningsskapande? 
3  Hur arbetar vi med kontraster och variation i projektet/undervisningen? 

 

 

2. Planerad undervisning  

 

Detta år har vi har valt att följa upp, analysera och utveckla undervisning genom att fundera på hur och för vilket lärande vi ska undervisa om utan att förminska/störa barnens mångfacetterade utforskande och meningsskapande. Ett sätt att utveckla detta var att formulera om frågeställningar i årets reflektionsmall. Frågeställningarna ändrades från att handla om till att fokusera på barns lärande/meningsskapande framåt. Se i tabellen nedan:  

 

Frågeställningar 2018-2019  Frågeställningar 2019-2020 

 

Reflektion 

 

Vilket lärande/meningsskapande vill vi erbjuda barnen vidare? 
Analys  Hur iscensätter vi för det vi vill att barnen ska få möjlighet till? 
Hur går vi vidare?   

 

 

Vid början av läsåret introducerades i varje barngrupp en i förväg utvald saga eller bok för barnen. Sagan/boken syftade till att användas som verktyg för undervisningen och på så sätt möjliggöra för lärande på ett utforskande och mångfacetterat sätt. Det projekt som uppstått kring den valda sagan/boken har legat till grund för sammanställningen av detta utvecklingsområde.   

 

Fröet: Sägnen och konstverket Jätten Vist har varit utgångspunkt för projektet på Fröet. Konstverket står i närheten av förskolan och de flesta barnen bör ha sett det. Jätten är skapad av trä som är ett material som i sig är en del av vår småländska kultur och ur ett normkritiskt perspektiv är han cool, stor och stark med klänning och långt hår. Inledningsvis började pedagogerna med att iordningsställa miljöer utifrån jättens färger. Under året har de sedan arbetat med att fira jättens 50 års dag i samverkan med Huskvarna Javisst och Vätternvårdsförbundet. Sedan fortsatte de med att leka sägnen, göra nya jätte-sagor (berätta och bygga) och sedan fokusera särskilt på jättens fötter. Jättens fötter bidrog till utforskande kring storlek, kring sina egna fötter och till rörelse.  Barnens lärande i projektet är sammanfattat i följande dikt: 

 

 

 

 

 

 

 

Tillsammans på Fröet 

Tillsammans gör vi en vernissage. 

Tillsammans kan vi skapa något större. 

Tillsammans kan vi höja glädjen. 

Tillsammans upplever vi 

Tillsammans undersöker vi en jättestor Jätte 

Tillsammans kan vi inspirera varandra till rörelse. 

Tillsammans hoppar vi, smyger vi, flyger vi, klafsar vi i lera… 

Tillsammans upptäcker jag hur min egen kropp kan röra sig 

Tillsammans lär vi oss vad en bild kan betyda 

Tillsammans tar vi hand om varandras fötter 

Tillsammans blir ofta meningsfullt 

Var och ens kloka, roliga, intressanta, finurliga, knasiga och fina 

tankar/skapelser får liv när vi delar dem tillsammans 

Tillsammans är vi starka. 

Pedagogerna har valt att följa de tidigare frågeställningarna i reflektionsmallen och ser det som ett utvecklingsområde framöver.  

Skorstenen: Projektet på Skorstenen har utgått från dikten Snigels visa av Gustav Fröding. De har iscensatt olika miljöer på förskolan utifrån delar av dikten. Iscensättningarna har bestått av att de har satt fram material som symboliserar en del av dikten, exempelvis grönt eller sol. Aktiviteterna i iscensättningarna har sedan varit både planerade och spontana. På detta sätt har de erbjudit för barns lek och lärande. Då dikten består av korta signalstarka ord har barnen erbjudits att gå i nära relation till och utforska begrepp genom lek och utforskande. Undervisningen har varit planerad med följsam. De beskriver följsamheten på detta sätt: 

Under ett tillfälle hade vi på Skorstenen planerat att vi skulle dramatisera på en samling. Men en morgon när vi hade öppnat upp till ateljén och barnen lekte märkte vi att barnen redan dramatiserade dikten. Då fortsatte vi följa barnen i ateljén istället för att bryta till en morgonsamling. Det tänker vi är en undervisning då vi från början hade en plan men att vi fick vara lite flexibla… 

De nya frågeställningarna som finns med i reflektionsmallen har de inte använt aktivt men de har funnits med i bakhuvudet.  

Torget: Torget har arbetat med Sagan om vanten under året. Sagan är en gammal folksaga som bygger på upprepning vilket är bra för barns språkutveckling. Upprepningar, rim och ramsor erbjuder barnen att känna igen ljudstrukturer i språketI början av projektet uttrycker förskollärarna att det är svårt att komma igång, de funderar över vad det är för dilemma i sagan. Projektet har erbjudit barnen att utforska de olika djurens egenskaper genom exempelvis rörelse, bild, lera, ljus/skugga, sång och berättande under året. När det gäller frågan om att i förväg, innan en aktivitet, tänka på vilket lärande barnen ska erbjudas uttrycker förskollärarna att de ”vill bli bättre på att prata ihop oss om varför vi gör det vi gör! och skriva ner det i vår reflektion”. De reflekterar och samtalar ofta kring detta men sätter inte alltid orden i skrift. Genom att ställa sig frågan varför menar förskollärarna att undervisningen och då särskilt kopplingen till värdeorden fördjupas. Förskollärarna framhåller också lyssnandet till barnens egna berättelser som en viktig förutsättning för att kunna planera för deras lärande, och de menar att detta är kopplat till hur de organiserar dagarna. Det är exempelvis viktigt att barnen får vara i mindre grupper för att de ska komma till tals. För att kunna lyssna till och fånga upp barnens egna berättelser är det också viktigt att det finns möjligheter att anteckna och dokumentera snabbt i de olika rummen.  

Parken: Under detta år har Parkens projekt utgått från en bok som handlar om en Tussen och ett oväder. Förutom att lära känna Tussen, utforska innehållet kring oväder och pröva olika känslostämningar har barnen varit aktiva teckenskapande under året. Boken var utmanande då det är ett avancerat språk med ord som ”virrvarr, småsnår som skälver och vind som väser” i kontrast till påhittade ord som ”Nippnipp” och ”Foff”. Förskollärarna har lagt stor vikt vid att stanna upp och samtala kring texten, men projektet har också handlat om att utforska ord och tecken på flera sätt.  

 

När det gäller frågan om hur vi tänker om att planera för barns lärande/meningsskapande innan aktiviteter menar Parken att de inte alltid har använt de nya rubrikerna i reflektionsmallen men att de är en påminnelse om att formulera målen mer i förväg. Det skaver lite att få in det flowiga pratet i dessa rubriker men de hindrar inte möjligheten att följa barns intressen. De delar följande exempel på hur en aktivitet kan bli när en planerar utifrån reflektion:  

 

Vi skulle jobba med lera och Ovädersbokfigurerna. Vi pratade innan om att vi 

ville iscensätta för nya berättelser med figurerna. När vi väl satt där ville alla barn leta 

efter vanten. Den detaljen hade vi glömt… Hur kunde vi glömma det?! Till nästa 

omgång fixade vi massor av laminerade vantar. Vi ville vara lyhörda för barnens tankar. 

Nästa gång var den noll fokus på vanten. Vi hittade därmed barnens intresse för läckor. 

De vill inte alltid att vi löser deras problem. Detta kan man säga har påverkat vår 

undervisning genom att vi blivit mycket mer fokuserade på ”läckorna”. 

 

 

Tornet: Vid början av läsåret introducerades en i förväg utvald bok, Hundpromenaden för barnen där det förekom en tant.  Genom samtal och dialog med barnen har deras fokus utifrån boken fångats upp. Frågorna som framträder från barnen anses som viktiga och arbetslaget har medvetet arbetat med att ställa fördjupande och utvecklande frågor som inte förminskar och stör barnens lärprocesser. Arbetslaget skriver: Vi har hela tiden utgått från barnen, vi inleder oftast öppet med öppna frågor sedan utgår vi utifrån dessa samtal, fångar upp barnens frågor och tankar. Där kommer vår fingertoppskänsla fram att lyssna och vara öppna för nya inlägg och nya vägar. Valet av bok gör att undervisningen som skett kan förstås som målstyrd och rationell, den har sin utgångspunkt i ett val som pedagogerna gjort, även om processen som därefter följt förstås som relationell. Under året har det varit viktigt att sträva mot att fånga upp det som är och blir viktigt i stunden – projektinriktaarbetssätt framträder här på olika nivåer såsom organisatoriskt men även på det individuella planet ihop med barnen. Genom att anta ett relationellt förhållningssätt till innehållet i projektet undervisar pedagogerna om vikten av att skapa sammanhang som är meningsfulla vilket kan förstås och associeras till förskolans syfte om nya berättelser kring ekologisk känslighet och hållbart tänkande utifrån aspekter såsom tid och att vi alla är olika gamla och har levt olika länge på den planet som vi har tillsammans. Pedagogernas medvetenhet kring sin egen påverkansroll framträder då de exempelvis skriver att vi pratar om att den vuxnes roll är viktig men hur kan vi få barnen att berätta lika självklart för sin kompis? Det ligger ett stort värde i att ha berättat och fått bekräftat av en vuxen det man vill berätta. Utifrån detta citat blir det dock intressant att även reflektera kring hur man som pedagog ser på sin roll – hur vet vi att det för barnen ligger ett stort värde i att få något bekräftat av en vuxen? Barnens berättelser utifrån ett i förväg valt område har fungerat som grundläggande plattform för den undervisning som pedagogerna bedrivit där frågande, lyssnande och flexibilitet i relation till olika uttrycksformer såsom exempelvis tecknande och konstruktion kan förstås som viktiga verktyg. Utifrån det relationella förhållningsättet har olika fokus på ämnen såsom teknik kunnat identifieras. Teknik förstås här som ting som kan användas som hjälpmedel. I underlaget återfinns koppling till litteratur om matematik och matematiskt utforskande men kopplingen till barnens lärande kring ämnet framträder inte så tydligt. Arbetslaget har också identifierat organisationens betydelse för hur undervisning och lärande utvecklas genom att exempelvis konstatera att det är viktigt att någon i arbetslaget för anteckningar samt att de behöver dela sig i mindre grupper.  

 

Piren: Under året har undervisningen utgjorts av ett fokus  berättande av olika slag bland annat genom boken Jag håller om trädet när det blåser. Ekologisk känslighet och hållbart tänkande har närmats genom att pedagogerna har lyssnat och tagit tillvara på det som verkar hett för barnen. Lyssnandet i relation till tid blir här ett sätt att undervisa på. Det lyssnande förhållningssättet framträder även då pedagogerna skriver att de vill “ge förutsättningar för att utforska på sitt eget sätt med olika materialHär framträder en bild av att pedagogerna funderar kring förutsättningar som ges och ställer sig själva och undervisningen i relation till vad som erbjuds barnen. Barnens tillvaro på förskolan är villkorad utifrån det som pedagoger erbjuder och möjliggör genom undervisningen. Här blir fokuseringen och utforskandet av det digitala verktyget Greenscreen en tydlig signal på att undervisningeinnebär ett utforskande även för pedagogerna. Arbetslaget skriver: Vårterminen har vi jobbat med greenscreen, en ny teknik och ett nytt digitalt möte. En ny teknik för alla, vilket har inneburit att vi fått utforska tillsammans. Vi har stött på dilemman på vägen, och fått lära oss tillsammans. Värdet i att tillsammans möta utmaningar och problem – så som livet är i stort blir en del av själva undervisningen. När det gäller barnens teknikgörande och matematiserande förstås teknik mestadels som processer men även som saker som kan användas för att utforska och lära. Matematiserande beskrivs i underlaget som barnens utforskande av miljön i relation till sin kropp vilket kan förstås utifrån begreppet lokalisering.  I utvärderingsunderlaget framträder analyserande reflektioner kring hur undervisningen kan bli meningsskapande. Arbetslaget skriver att “vi tänker att våra upptäcktsfärder blir meningsskapande dels genom att vi har en “historia” tillsammans om Skrället, att vi tagit tillvara på X hypotes vilket vi tror gör att barnen känner att de är delaktiga och delaktighet tänker vi skapar mening. Att utgå från en hypotes och undersöka den framträder här som ett sätt att undervisa där lärandet skulle kunna handla om att våga prova sina tankar och idéer samt dra lärdom av de svar som framträder. Arbetslaget belyser sin roll som handledare för att utmana barnen vidare vilket i sig kan anses som en undervisning i att analysera och problematisera.  Behovet att diskutera begreppet handleda framträder dock som viktigt för att ha en samsyn i arbetslaget. 

 

Hamnen: Vid början av läsåret introducerades en i förväg utvald bok för barnen som heter När vi blundar. Genom att fokusera på drömmar och vad det kan betyda framträder direkt en förståelse av att undervisning har en relationell utgångspunkt även om det förvalda valet av bok kan förstås som rationellt. Fantasi som medel och verktyg går som en röd tråd genom hela året och visar sig bland annat genom att frågorna som ställs är öppna och utforskande såväl som genom de varierade uttrycksformerna såsom konstruktion och dramalek. Utifrån dialogen och interaktionen med barnen transformeras (exempelvis lapptäcket) innehållet i boken till olika uttrycksformer som kan förstås som ett sätt att undervisa på. Dessa omvandlingar belyser ett fokus på pluralism som kan relateras till barnens nutid och framtid. Processen kan också förstås som meningsskapande då erfarenheterna bygger på varandra och möjliggör till fortsatt lärande. I underlaget återfinns beskrivningar om hur barnen möter teknik. Genom reflektionerna förstås teknik här mestadels som något som kan användas som verktyg för utforskande. Pedagogerna beskriver det som teknikutforskande och dialog om tekniska klurigheterEnligt arbetslaget handlar matematiserande processer mestadels om att analysera boken och då koppla det till lokalisering och konstruktion. Vidare presenteras även pedagogernas syn på lekens betydelse som verktyg för undervisning då arbetslaget skriver: Vi har utmanat barnen i leken genom att uppmuntra till långsamhet och att lyssna på andra genom att förklara och förhandlaSyftet med projektet kring hållbart tänkande blir här tydligt. Pedagogernas medvetenhet om sin roll att driva processen framträder  arbetslaget skriver att vi lyssnar in det meningsfulla och utmanar / planerar efter det. Vad som då tolkas som det meningsfulla är ju direkt kopplat till den som lyssnar och dess förståelse av begreppet och sin egen omvärldsuppfattning. En aktiv och medforskande pedagog är därför en viktig del i den undervisning som bedrivs vilket förutsätter reflektioner i arbetslaget kring uppdragetI olika undervisningssituationer utforskas omvärlden på olika sätt – karta, böcker från länder som vårdnadshavare kommer ifrån etc. Här skulle det kunna vara av intresse att vidare reflektera kring och diskutera begreppet interkulturalitet i relation till undervisning utifrån att det i underlaget står att “vi fortsätter att fråga vårdnadshavarna om information, bilder mm från “deras” länder”.  

 

Bron: Vid början av läsåret introducerades en i förväg utvald bok för barnen som heter Hundpromenaden. Undervisningen riktade i ett tidigt stadie mot hur människan orienterar sig i sin omvärld. Barnens hem sattes i relation till kartan och på så sätt grundlades ett meningsskapande utgångsläge. Förskolan definieras som en mötesplats för alla inblandade vilket i sig tydliggör arbetslagets syn på sitt uppdrag och förskolan som en del av samhället. Innehållet i undervisningen framträder inte här som något distanserat utan är förbundet och integrerat med förhållningssättet och syftet. I reflektionsunderlag beskrivs förståelsen av relationen mellan ämne och process som att de olika ämnena finns alltid med oss pedagoger i bakhuvudet. Vi dokumenterar och iordningställer i vår miljö utifrån barnens intresse och meningsfulla utforskandeHär förstås synen på ämneskunskapen som likvärdig med själva kunskapsprocessen – det sker en slags växelverkan mellan de båda och den multipla kommunikationen med barnen beskrivs som centrala för det lärande som sker. Faktakunskaper fokuseras i undervisningen i ett meningsfullt sammanhang för att möjliggöra för lärande. Arbetslaget belyser även vikten av att koppla sin undervisning till litteratur och vetenskaplig grund vilket framträder tydligt i reflektionerna kring matematiserande och teknikgörande. I sina beskrivningar av mötet med Greenscreen vävs själva mötet med tinget ihop med mötet med lärprocessen. Arbetslaget skriver att: Barnen går mellan det analoga och digitala hela tiden. Det digitala gör något med leken som sen gör något med det som skapas när de digitala verktygen används. Arbetslaget menar att utifrån det systematiska kvalitetsarbetet och genomförd samtalsdag har fokusering kring lärande aktualiserats och gjort att de mer medvetet har vidareutvecklat iscensättning, frågeställande och analys av barnens utforskande processer. Som ett konkret exempel på vad som är viktigt för undervisningen nämns återsamling halv grupp där alla delgivit erfarenheter till någon som inte varit med, på så sätt har det som varit meningsfullt synliggjorts.  

 

Kotten: Vid början av läsåret introducerades en i förväg utvald bokElmer djurdoktor, för barnen som handlar om hur sjuka djur behandlas. Fokus har tidigt legat på leken utifrån sagan i boken. Arbetslaget upplever att de kan märka hur barnen använder leken som medel för att förstå sig på livet. De skriver: I barnens lek och i deras dialoger kan vi se hur de beskriver och förklara fenomen och vardagliga sammanhang. Här kopplas ämnesteoretiska resonemang (fenomen) till det fantasirika i att leka. I arbetslagets reflektionsunderlag framträder ett tydligt vi – tänk både när det gäller processer kring lärande och till exempel iordningställande av den pedagogiska miljön. Arbetslaget skriver: Vi har dansat en koreografi alltså att man ska lära sig rörelse på särskilda sätt. Det tycker vi skulle kunna vara att utveckla förståelse för rum läge och riktning. Undervisningens gestaltning kan här förstås som något som även involverar barnen. Barnen undervisar tillsammans med pedagogerna vilket exemplifieras när arbetslaget skriver: Läsandet och skrivandet “smittar” och barnen både skriver till och åt varandra. Ofta hittar man barn som läser för varandra. Arbetslaget har undersökt vad begreppet teknik kan betyda vilket borde ha betydelse för hur det används och förstås i undervisningen. Vikten av att ha konsensus kring vad vi “pratar om och “rör oss kring” framträder även när de skriver att de ska jobba med en pilotgrupp samt fördjupa dialogen med vårdnadshavarna. Som arbetslag behöver alla veta och förstå vilken riktning arbetet tar – här framträder aspekter av att arbeta utifrån beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Arbetslaget har preciserat att en viktig del i undervisning är att de arbetar i små och stora grupper samt att deras uppdrag som pedagoger är att se till att allas tankar ska bli lyssnade på för att få fatt på nya utmaningar. Den handledande lärarrollen som även behöver förhålla sig till allas lika rätt att göra sin röst hörd. Vårdnadshavarna / hemmen beskrivs som en länk för att knyta ihop förskolan med barnens övriga liv och tillvaro. Arbetslaget skriver att de strävar efter en fördjupad dialog med vårdnadshavarna för att få större förståelse för barnets tankar vilket är intressant att ytterligare diskutera och problematisera i relation till nya formuleringar och skrivningar i läroplanen angående vårdnadshavares delaktighet. 

 

Bruket: Vid början av läsåret introducerades boken När vi blundar av Lotta Olsson och Olof Landström som handlar om en tant som bor tillsammans med sin katt.  Genom att relatera förskolans värdeord till boken och dess innehåll involveras projektet direkt i avdelningens undervisning på ett konkret sätt. Arbetslaget har som ambition att barnen ska “lära om livet för att leva ett hållbart liv tillsammans” vilket även framträder i deras idé om att vara en tydlig del av det samhälle som omger såsom exempelvis äldreboende. Genom att vara medvetna om det omgivande samhällets betydelse för vår existens blir undervisningen föränderlig i sig själv. Vårdnadshavarna har också involverats i reflektionerna kring vad en tant är kan bli vilket bidrar till en relationell undervisning. I relation till tanten framträder också en bild av att det är något som hör till det förgångna och det blir här intressant att fundera på fenomenet tant i relation till dåtid, nutid och framtid. Finns det tanter idag? Kommer det finnas tanter framöver? Vid ett tillfälle skriver arbetslaget att: “Tanten får vara en motpol till allt tungt som sker runt om i världen”. Vilka normer styr den bild av en tant som iscensätts för barnen genom projektet? Barnens och pedagogernas matematiserande och teknikutforskande beskrivs med tydliga kopplingar till boken i reflektionsunderlaget. Här finns ett tydligt vi i formuleringarna som tyder på ett ömsesidigt utforskande från såväl pedagoger som barn och de avslutande reflektionerna kring frågan “hur går vi vidare” känns utifrån en idé om ömsesidigt utforskande äkta och angelägenGenom att engagera barnen vid dramatiseringar kring boken framträder lek och drama som tydliga verktyg för undervisning. Enligt arbetslaget är det så att “barnen hamnar mycket i dialog med tanten men också barnen emellan” vilket påvisar en känslighet för barnens initiativ till kommunikation och språkligt utforskande vilket även påvisas i arbetslagets medvetenhet kring vikten av att ställa olika slags frågor. Det omgivande samhället går som en röd tråd på olika sätt genom avdelningens reflektioner och påvisar en förankring kring förskolans värdeord och avdelningens syfte med sin undervisning.  

 

Summering och analys: Planerad Undervisning  

 

Vad innebär det för oss att tänka om hur och för vilket lärande vi ska undervisa om utan att förminska/störa barnens mångfacetterande utforskande och meningsskapande? 

 

Undervisningen på HallonEtt präglas av att professionella och ambitiösa förskollärare i dialog med barnen skapar en pedagogisk miljö där alla har möjlighet att påverka på många olika sätt och även uttrycka sig på många olika sätt. Förskollärarnas engagerade förhållningssätt möjliggör för ett ömsesidigt utforskande för såväl barn som vuxna där ett relationellt (Aspelin & Persson, 2011) och holistiskt synsätt är tongivande. Det reflekterande förhållningssättet hos förskollärarna involverar barnen och stärker förskolans som en plats för demokratiska möten som en del av det omgivande samhället (Vandenbroeck et. al, 2013). Biesta (2006) menar att utbildning bör förstås som en plats där det finns möjlighet att vara en del av världen och bidra till den genom möten med sådant som är okänt. Enligt Biesta så är lärarens viktigaste roll att erbjuda barnen det de inte frågat om eftersom de inte visste att de kunde fråga efter det. Undervisningen på förskolans avdelningar präglas av transformeringar genom exempelvis lek och skapande av olika slag som kan kopplas till Biestas resonemang eftersom den har en tydlig ton av utforskande kring det som är nytt och okänt. Utforskandet blir här ett verktyg för att möjliggöra för demokratiska lärprocesser där barns och vuxnas delaktighet framträder kan kopplas till Biestas resonemang eftersom den har en tydlig ton av utforskande kring det som är nytt och okänt.  

 

Grundläggande i undervisningen på HallonEtt är att lära om livet genom olika estetiska processer   processen är viktigare än själva innehållet och en tydlig tanke om vikten av att lära för att förstå och kunna leva livet lyser igenom vilket stämmer väl överens med förskolans syfte kring ekologisk känslighet. Dock påvisas en tydlig medvetenhet kring lärande och erfarande utifrån olika ämnesteoretiska begrepp och sammanhang i undervisningen. Det omgivande samhället är en viktig mötesplats i undervisningen och i reflektionerna kan en hög ambitionsnivå märkas vilket kan diskuteras i relation till hur en hög ambitionsnivå i relation till prestation påverkar våra möjligheter att vara lyhörda för en ekologisk känslighet (Odegard, 2015). 

 

Teorier och pedagogiska ställningstaganden påverkar den undervisning som bedrivs (Dahlberg, Moss & Pence, 2001; Pihlgren, 2017). Förskollärarna som arbetar i arbetslagen är väl förtrogna med förskolans profilering utifrån ett Reggio Emilia inspirerat arbetssätt (Rinaldi, 2008) men undervisningen utförs också självständigt av personalen på ett sätt som kan relateras till professionell bildning. Ibland definieras bildning som “det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss” och det verkar som att personalen har gjort en bildningsresa kring sina pedagogiska ställningstaganden som kan särskiljas från barnens lärande och utveckling men också relateras till barnen.  

 

HallonEtts värdeord framträder kontinuerligt i undervisningen såväl praktiskt som teoretiskt. Under året har matematik, teknik och språkande fokuserats i dokumentationsarbetet varför exempelvis normkreativt perspektiv i böcker ytterligare kan belysas. Utöver de centrala värdeorden (begreppen) präglas undervisningen av kommunikation i form av frågande, problematiserande, agerande samt vilja att bidra – vilket är nära HallonEtts syfte kring berättande och berättelser såväl kring ambitionen att sträva mot en ekologisk känslighet. Kopplingar till språk och kommunikation har en tydligare plats i undervisningen på förskolan jämfört med teknik och matematik vilket kan bero på den mångåriga erfarenhet kring språkligt utforskande som finns på förskolan.  

 

 

 

3. Kontraster och variation i projektet/undervisningen 

 

I uppstarten av ett projekt vill vi ha känslan att ge sig in i ett projekt och hitta något som vi inte letar efterDetta kräver ett öppet sinne hos förskollärarna och ett mod att ge sig in i något utan att veta vilka vägar projektet tar. Utifrån utgångspunkterna: Vi vet kanske vad och hur verkligheten är men inte vad eller hur den kan bli; Det här ska vara ett projekt som handlar om det som är möjligt och bottnar i framtidstrohar förskollärarna observationsfokus till hjälp: de pedagogiska miljöerna – hur speglar miljöerna berättelserna? Vilket observationsfokus vill vi ha inledningsvisVilka språk behöver vi för att kunna undersöka och skapa nya berättelser? Hur blir det utforskningsbart? Vad kan vi hitta för dilemman?  

 

I år ville vi som utvecklingsområde titta lite närmare på: Hur arbetar vi med kontraster och variation i projektet/undervisningen? 

 

De senaste åren har vi i projekten pratat mycket om kontraster eller motsatsord som ex digitalt  analogt; fantasi och verklighet som ett sätt att fördjupa utforskandet kring olika fenomen i projekten. I årets projekt märks att detta blivit ett vedertaget och naturligt sätt att ta sig an projektet och i år fanns fördjupningen normkreativitet och immateriellt kulturarv. 

 

 

Att iscensätta och ställa iordning för projektet utifrån den valda boken: 

  • Utifrån Hundpromenaden plockar vi olika spår och sätter in i vår miljö. Litet blir stort. Lekt och iordningställ lekmiljö utifrån boken. Se likheter och omsätta dessa till annat material. Exempelvis papprullar i en korg är grisar som sitter i en badbalja. 
  • Vi presenterar projektet i alla rum i smått och stort. 
  • Tillföra rekvisita och material till lek 
  • Samma djur i olika storlekar 
  • Bilder från gamla tider på tex tvättande och olika slags tanter. 
  • iscensättning av tantens hus har vi inrett med olika hantverk och textilier som minner om en äldre tid. 

 

Möjliggöra för kontraster och variation i miljön: 

  • Material som utmanar små och stora rörelser 
  • Presentation av samma material fast på olika sätt. Ex. lera som kuber eller lerkorvar. 
  • Tilläggsmaterial som förstoringsglas eller stetoskop  
  • Ge barn chans att uppleva stort och smått, tungt och lätt, ljus och mörker, varmt och kallt 
  • Blanda material som tyg, byggmaterial och figurer 
  • Nyproducerat i kontrast till hantverk 

 

 

Innehåll i projektet: 

  • Byggt en älg med stort material ute, detta utifrån en bild i boken. 
  • I boken hundpromenaden fick barnen välja ut någon detalj som vi fotade och förstorade upp, därefter målade de den med tusch och akvarell. 
  • Utifrån det platta tvådimensionella i Hundpromenaden omsatte barnen det till tredimensionellt genom att skapa en borg i lera 
  • Att få gå in i bilden med hjälp av digitalteknik Greenscreen Att förminska och förstora. Att gå mellan det analoga och det digitala. Att samtala om vad som är möjligt ”Tänk om…. 
  • Berättande på olika sätt 
  • Att agera i en teater eller vara publik. 
  • I samma rum använder vi oss av olika språk. Ex att dramatisera i ateljén i mötet med materialet 
  • Olika kulturer olika språk – bjöd in vårdnadshavare att komma och läsa på sitt språk. 
  • Tokiga kontraster (storleksförhållanden) – fantasi 
  • Mjukt gräs, platt golv och trögt grus (sandpapper) 
  • Ljus sol – mörk hydda 
  • Relationerna/kontrasterna mellan den lilla och den starka  
  • Kontraster mellan känslor i innehållet. Som exempelvis att vara rädd i kojan – att stampa hårt. 
  • Lyfta och synliggöra tantbegreppet -att vara tant på olika sätt 
  • Närstudier av olika katter, hur de ser ut och hur de rör sig. 

 

Övergripande tankar kring kontraster och variation i undervisningen: 

Under ett par veckor runt sportlovet så besökte Salome några avdelningar för att jobba med ord, text på ett varierat sätt. Barngrupperna fick möta en utvald textdel ur ”sin” bok, lära sig den utantill och pröva att läsa den tillsammans till olika musikstycken. De jobbade också med ord/begrepp kopplade till textdelen och på svenska, engelska, tyska och teckenspråk och i några av barngrupperna även på språk kopplat till något barns språk. 

Anna-Karin skuggar Hamnen en dag och reflekterar kring glaspärlorna i byggrummet: Det är vatten, alla visste att glaspärlorna representerade vatten, flod, bassäng… vetskaper som uppstår när man har en vardag tillsammans.   

Förskollärarna på Torget uttrycker vikten av att arbeta med variationer och kontraster för barns lärande. De menar att barnen ”behöver något att förhålla sig till för att kunna erfara på många olika sätt. För att kunna uppleva att någonting är tungt så behöver det finnas något som är lätt. Det är då som det kan uppstå en reflektion”. Förskollärarna på Skorstenen menar att de ser hur barnen ”utforskar och söker kontraster i iscensättningarna”.  

Kontraster och variation framkommer i många av arbetslagens uppföljningar kring matematik, Bruket skriver: ”Barnen skriver på datorn och ser likheter, skillnader på träbokstäverna med bokstäver på datorn Fröet: En självklar jämförelse är storleken på Jätten och en själv. Jätten har stora fötter, hur stor mina fötter ut? Kotten: ”Barnen uppmärksammar naturens växlingar och söker svar. Piren: Via naturmaterialet föreställer sig barnen hur flickan, katten och miljön kan se ut. Till kommande läsår skulle det vara intressant att ha som utvecklingsområde att fördjupa de pedagogiska och teoretiska resonemangen kring matematik.  

HallonEtt som lärandepraktik; Utvecklingsområden inför 2020–2021 

 

2  Hur iscensätter vi inomhus och utomhus för barns rätt till estetik och de hundra språken? Tänk! Kan vi erbjuda språk som tidigare fått lite utrymme i utbildningen? 
3  Hur möjliggör vi för lärande kring matematiska begrepp som uppkommer av barns hypoteser, erfarenheter och frågor (problemställningar) under projektets gång? 

 

 

Samverkan förskola-hem 

 

4  Utveckla undervisningen med att synliggöra barnens röster och skapa möten mellan barnen och det omgivande samhället. 

 

 

4. Barns röster och möten i det omgivande samhället  

 

Detta år har vi särskilt följt upp vårt samverkansarbete med att utveckla undervisningen med att synliggöra barnens röster och skapa möten mellan barn och omgivande samhälle. Som utgångspunkt i vårt projekt, Märkvärdiga dagar – tänk evighet fram och evighet bak, har berättelser och social hållbarhet varit i fokus med stöd i dessa utgångspunkter.  

 

  • Vilka nya ”personer” (organismer/djur/tokiga mostrar och morbröder) får vi lära känna? 
  • Handlingen – dilemman i berättelserna är viktiga. Vi måste ha något att ”lösa”/undersöka. Det behöver finnas ÄVENTYR 
  • Skapa nya berättelser utifrån gemensamma erfarenheter 

 

Hur synliggörs dessa möten och hur tas dem vidare till att möta nya äventyr? 

 

Fröet: Projektet med jätten Vist har bidragit till att barnens röster har blivit synliggjorda i mötet med Huskvarna stad och Vätternvårdsförbundet. Relationer har också skapats med jätten Vist själv och fantasifiskarna Fnuss och Pippi. 

 

Skorstenen: Skorstenen skriver i sin utvärdering att de har gått på utflykt vid ett par tillfällen. Det märker då att barnen börjar fnissa så fort vi går utanför staketet och att det är här äventyret börjar. När det gäller hur snigeln kan bidra till att barnens röster syns i samhället menar de att de har tagit med oss snigeln ut och då även letat efter sniglar. 

 

Torget: Barnen på Torget är alla 1 år och de är en ny sammansatt barngrupp och vårdnadshavare. Det innebär att hela situationen med att börja förskola är ett möte med omgivande samhälle. Utöver att möta de nya barnen, förskollärarna, miljön och materialet har barnen fått möta olika djur och figurer från sagor. Och kanske är det Syster räv och Grodan som tillsammans med Pippi, Lilla gumman, Lisen, hästen Plopp och Loppan som har varit de mest framträdande figurerna. Genom sagan och dess figurer har barnen fått möjlighet att undersöka och begreppsliggöra olika fenomen som: grönt, snö, att frysa (brrrr). Barnens röster har blivit synliggjorda genom möten med olika människor på Torngården. 

 

Parken: Under året har Parken synliggjort (höriggjort?) barnens röster tex genom mycket utbyte med familjerna och hemmen. Utbytet har bland annat handlat om förslag på böcker att låna som barnet gillar, mat som tagits med från resa som de tt provsmaka (quinoa), sånger som översatts från hemspråk. De har fått ta del av mycket populärkultur hemifrån som sedan fått bli en levande del av vår förskolevärld. Våra möten med omgivande samhälle handlar främst om möten med hemmen. På vårt vårdnadshavarmöte gav vårdnadshavarna flera alternativa fortsättningar på berättelsen i boken. Även barnen skrev fortsättningar på boken. Det har varit populärt att leka i projiceringarna och de har tagit hjälp av hemmen för att få bilder av ställen barnen gillar att vara på. De har bland annat varit i Bolivia och på Ramlaklint.  

 

De har också skapat en ”Ovädersmaskin” som ska bli en del av utställningen på Esplanaden. Detta blir ett ihopkok av allt vi gjort under året. Barnens röster, hemmen, boken, alla språken, samhället, ljud, känslor… 

 

Bruket: Samverkan med vårdnadshavarna. Inför vårdnadshavarmöte samlades litteratur och artiklar som handlade om ”tantskapet” för att lyfta tanten i samtal med vårdnadshavarna. Frågan de samlades kring: Vilka värden står tanten för, och vilka av dessa värden vill vi leva och förmedla till barnen? På mötet fick de ta del av olika tantberättelser, där vårdnadshavarna fick göra en minnesresa till hur mycket de tanter som de har mött under uppväxten har betytt för dem. Av en vårdnadshavare fick arbetslaget en ”tantväxt”, en annan kom med ett förslag på ett youtubeklipp om kulturtantenEfter mötet så har en del samtal kring hur vårdnadshavarna har fått upp ögonen för ”tantskap”. Under hösten gjordes besök på Torngården och där fick avdelningen ett härligt möte med ”Kennet”och en vilja växte fram att låta barnen samverka med något äldreboende eller +55-hus, men detta fick läggas på is då pandemin slog till.  

 

Bron: På höstens vårdnadshavarmöte bjöds vårdnadshavarna in till en workshop för att skapa en karta. Kartan skapade möjligheter både att komma nära varandra men även att se samhället runt omkring. Kartan ledde till nyfikenhet kring var vi bor i förhållande till varandra och förskolan och barnen har tecknat sin familj/hus/grannar/husdjurLekpromenad har under året blivit ett begrepp på Bron för utflykt och gjort att själva promenerandetvad som hörs, syns (detaljseende) och lukter har anammats mer. Salome skriver dec: Vilken spännande idé att gå på hundpromenad och hitta saker som finns i boken. Ni rör er mellan fantasi och verklighet på ett enkelt och nära sätt. Jag kan se att ni värdesätter barnens tankar och idéer. 

Vid återblickar har det funnets lukt- och hörselminnen samt andra små detaljer i barnens berättelser. Arbetslaget skriver i en reflektion v.9: Sinne för detaljer något som vi vuxna ibland tappar bort men som är viktigt för barnen.   

I utvärderingen skriver arbetslaget om en återkommande? fråga som de ställt till barnen: Vad ser du på din väg till förskolan?”. Det var en spännande fråga att höra mer kring. 

Barnen fråga till människor som går förbi utanför staketet har varit ”har du någon katt eller hund? 

 

Hamnen: Arbetslaget upplever själva att de varit dåliga på att synliggöra barnens röster i samhället, men precis ert projekt har det varit precis som Salome skriverNi tar in världen på avdelningen på ett härligt och inspirerande sättI projektet har barnen genom världskartan fått syn på, och blivit nyfikna på många platser i världen. Många härliga äventyr. Barnen har också fått erfara berättelser på olika språk genom att vårdnadshavare bjöds i att läsa en saga på sitt språk. Det har också blivit ett härligt tantäventyr i Lilla stadsparken, rekvisita bars med och väl på plats blev alla tanter, barnens reflektioner efteråt där de (kanske på grund av den medhavda rekvisitan?) berättar om tanter de sätt på vägen, tanter med rullatorer och tanter som de såg var gamla för de hade grått hår. 

 

Tornet: Genom boken hundpromenaden har de hittat berättelser och infallsvinklar som de sedan kopplat till sina egna promenader med barngruppen De skriver:  

 

Vi tycker att detta med att ha ett uppdrag med oss på promenaderna gör promenaderna mer meningsfulla. Vi skärper sinnen och ögonen på hela vår omgivning. Det vi ser och pratar om på våra promenader blir också många samtal och skapande bilder i ateljén. Det här med Tanten är inte att vi vill utforska Tanten i sig utan att Tanten blir ingången till nya berättelser. Precis som Nyckelpigan blir en ingång. 

 

 

Kotten: I projektet som utgick från boken Elmer djurdoktor uppstod det nyfikenhet och frågor om hur man gör när djur är sjuka. Detta fångade förskollärarna upp och tog kontakt med Citykatten som tog emot oss på studiebesök i två grupper. Barnen hade förberetts sig för studiebesöket med att fundera ut frågor De vuxna på Citykatten och Rebecka djurskötare tog barnen och deras frågor på allvar och bemötte dem på ett seriöst sätt, hon blev en viktigperson. Efter besöket uppstod ännu fler frågor som samlades ihop på ett morgonmöte och mailade till Citykatten…och fick svar.  

Som ett sidospår fick Kotten tdel av Fröets projekt och följa med när Jätten Vist firade 50 år. Ett firande där vi samverkade med Huskvarna Javisst. Barnen sjöng och fick dagen till ära möjlighet att ställa frågor till Jätten Vist i en stor megafon 

Arbetslaget skriver också om att de en gång i veckan har vi fått besök på gården av en terapi-hund och dess ägare. Det här hade varit spännande o höra mer om, kopplade barnen gongång ihop den här hunden med Elmer djurdoktor eller ledde de här besöken till mer äventyr? 

 

Piren: Tidigt i projektet blev kartan viktig som vårdnadshavarna fick göra i en workshop på höstens föräldramöte. I små grupper gick barnen ut i det omgivande samhälle utifrån vårdnadshavarnas karta. Senare gick dessa promenader ut på att leta efter spår av Skrället, katten som försvunnit i boken ”Flickan som håller i trädet när det blåser”. Att ha ett tydligt mål att leta efter någon gjorde att barnen tog kontakt med personer de mötte och knackade även på dörren på olika ställen på Tändsticksområdet och ställde frågor om Skrället.  Promenaderna har föregåtts av reflektion och samtal mellan barn och förskollärare t.ex. ett barns trevliga fråga ”ursäkta har du sett en katt?” skapade samtal tillsammans med barnen om hur vi kan inleda möten med nya personer. Förberedelsen har skapat nyfikenhet för att gå ut i staden och leta efter skrället 

vi ska gå ut och leta,,, noga som detektiver, vi pratar om spår .  Vi ska tänka som en katt, Hur hade jag lämnat spår om jag var en katt och vart hade jag gått om jag var en katt?… Ett bra tips , den kanske gick långt i skogen  Skrället, jag såg i boken  då såg jag at skrället var i en liten buske, så det kanske var där han var”. Kanske han vill se hur vår stad ser ut… Vi kan gå till nya platser, kanske Skrället ska åka tåg då kan vi gå till tågstationen.  

 

Promenaderna och mötet med staden människor och djur har varit ett äventyr på Piren ett äventyr som lett till nya berättelser om relationer mellan djur, människor och organismer. Barnens egen relation till och kunskap om staden har också vävts in i berättelserna. Vårterminen arbete med greenscreen, en ny teknik och ett nytt digitalt möte, gav berättelserna ytterligare en dimension. 

Frågeställningar som uppkommit i samband med sammanställningen av årets utvärdering och att diskutera vidare kring barns röster och möten i det omgivande samhället  

Att lämna gården är detta kopplat till ålder?  

På vilka sätt skapas möten med organismer/djur/tokiga mostrar och morbröder i barngrupper med de yngre barnen? (demokratisk rättighet?) 

 

Samverkan förskola hem; utvecklingsområde inför 2020–2021 

 

4  Skapa möten mellan barns hemkulturer, förskolan och det offentliga rummet. 

 

Utvecklingsområden inför 2020–2021 

 

Analysen av denna utvärdering har lett fram till följande utvecklingsområden: 

 

Förskolan HallonEtts utvecklingsområden inför verksamhetsåret 2020-2021 

 

1  Hur undervisar vi kring värdet av mångfald – hur kan vi tillsammans pröva den andres villkor? 
2  Hur iscensätter vi inomhus och utomhus för barns rätt till estetik och de hundra språken? Tänk! Kan vi erbjuda språk som tidigare fått lite utrymme i utbildningen? 
3  Hur möjliggör vi för lärande kring matematiska begrepp som uppkommer av barns hypoteser, erfarenheter och frågor (problemställningar) under projektets gång? 
4  Skapa möten mellan barns hemkulturer, förskolan och det offentliga rummet.